ER

Efter elva dagars risig mage så sa lilla Henrys kropp att nu fick det vara nog! Jag tog med mig det stackars lilla svaga pyret till Cedar Sinais Hospitals Emergency Room. Där fick vi komma in med en gång och det sattes kvickt dropp i den lilla slaka armen. Jätterädd och förvånansvärt höga protester, vilket gjorde mig ledsen och lite lugn på samma gång. Om man kan låta så mycket så måste det ju finnas krut kvar, om man säger. Barn kommer ju in lite då och då för uttorkning, vanligen så får de tydligen tre påsar dropp, och sen är det bra och man får gå hem. Icke så. Efter sex påsar dropp så kunde Henry fortfarande inte klämma fram en enda kissdroppe, så vi blev inlagda. I TVÅ nätter! De helt överlagset värsta tre dagarna i mitt liv.

Men nu är vi hemma, Henry äter som en häst för att ta igen. Vill helst vakna ett par gånger mitt i natten för att äta Cheerios och banan. Och drar lite lite fördel av att mamma just nu är väldigt medgörlig.