BBQ

I fredags så var Brian ledig från jobbet så vi körde en bbq med lite folk från hans jobb. Eric tog med sig sin ipod turntable. Man kan alltså mixa två låtar från ipoden. Det blev inte så mycket av det för Tom tog genast över maskinen. Så klart.

Bazaar

Eftersom min telefon forfarande har det kul i Vegas utan mig, så får jag väl i brist på nya kort berätta lite gammalt... I förra veckan så var vi på en rätt så speciell restaurang, Bazaar. Deras gimmick är molecular gastronomy, det vill säga att laga till mat med kemi. Ja lite konstigt och faktiskt inte så gott...


Men det såg spännande ut!

What happens in Vegas stays in Vegas...

Så blev det i alla fall nästan för min IPhone, som gärna stannade kvar på detta dekadenta ställer efter att jag åkt hem. Såhär gick det till. Brians jobbarkompis Laura fick ett SMS från en kompis som skulle till Vegas i mådags och ville att hon skulle komma med. Hon fick väl ett infall och frågade om jag ville följa med, och hon var nog lite förvånad när jag tackade ja. I måndags klockan sex så tog Laura, Natch (en till av Bris jobbkompisar) och jag flyget till Vegas. För första gången för mig! Vi checkade in på The Wynn, spelade lite Black Jack, gick och bytte om och träffade de andra tjejerna på drinks. Sen gick vi till Nobu för sushi, vilket var väldigt trevligt och väldigt blött. Och sen börjar det bli lite suddigare. Redan på planet så kom det fram att en av tjejerna tagit lektioner i den ädla konsten att dansa på en påle. Så efter middagen gick vi till ett ställe med påle så att hon skulle få visa upp sina kunskaper. Och det gjorde hon med glans, kan jag säga! Efter mer drinkar och mer kortspel så fick vi ett par timmars sömn tills vi skulle upp och ta morgonflyget hem (tjejerna skulle ju till jobbet.) Utan telefonen, tydligen. Så hela gårdagen kändes lite jobbig, eftersom telefonen med alla fantastiska bilder var kvar där. Men, så ringer de från hotellet och telefonen är upphittad! Yes, vilken resa, säger denna Vegas Virgin!

Kirrar Biffen

Och här är förresten det förtroendeingivande teamet som fixade den nedfallna elledningen på midsommar.

Fredag

Konstigt nog så står det torsdag på midsommaraftons blogg. Precis som om det hänt i förväg. Konstigt.

Midsommar...

Härliga, ljuvliga midsommar. Catarina tillverkade en jättefin stång som alla tog med sig blommor till och klädde.



Här börjar bordet bli fint.


Ester, Tom, Henry och Sonny Boy i poolen.


Sonny var fin i mammas halsband.


Sill och potatis och köttbullar och prinskorv och öl och självklart nubbe och så sånger. Liz kan så många kul sånger.


Skål i vin och i nubbe.


Dana och Micke och Liz njuter av god mat.


Marc var glad.


Betsy var också här, just hemkommen från en treveckors tripp till Vietnam.

När pepparkaksburken kom fram, ja då började verkligen partyt.
Adra kul saker som hände... Vissa somnade i tältet, eller på en stol, eller i soffan. Det spelades ett väldigt allvarligt basket game, där elledningen revs ner och fick fixas. Det sjöngs sånger och till och med psalmer, i olika stämmor. Och så stannades det uppe alldeles för sent...Men det var det värt!

100 år!!!

När djurparken stängde klockan sex så åkte vi hem till vår vänner Ted och Janice som var I San Diego på lite semester. De bodde hemma hos vänner som själva var i Frankrike. I alla fall så har dessa manniskor ett husdjur - Mork - en sköldpadda som tydligen är 100 år gammal!

Zoo

Vi kom i alla fall till slut fram, och kastade oss i en taxi till djurparken. Där fick vi i alla fall en och en halv timme att kolla in tigrar, apor och flamingos, bland annat. Det är verkligen ett jättefint zoo.


Trots detta så var i alla fall den största attraktionen för Henry elbilarna.

Till San Diego

Här sitter Henry och undrar varför tåget tutar så mycket och varför det kommer rök passerandes på sidan.


Jaha då stannar vi till.


Och upptäcker att tåget kört på en pick up truck som parkat lite för nära. Konstigt nog så tillhör bilen en person som jobbar på järnvägen. Det är han som skymtar i vita hjälmen. Lägg till saker i livet som inte är så kul: Ett helt tåg med passagerare som kollar på ens misstag i FYRA timmar.


Plus ett lass poliser, brandbilar och ambulanser. Som tur var skadades ingen.


Han fick själv haka på sin bil till traktorn, som drog loss den från tåget, där den klistrats fast... Brian tror att nästa gång vi ser den mannen så är det när vi köper en Big Mac.



Fyra timmar senare så är vi på väg till härliga San Diego!

Sienna 5 År!

Fina Sienna i sin blå klänning som matchade temat för kalaset - vatten! Det var pooler och rutchkanor och dekorationer och till och med mat som gick i stil med temat!


Massor med bar så då blir det ju massor med presenter!


Stolte pappa Nathan med lille Charlie som på något sätt hunnit bli fem veckor. De tar trebarns-föräldraskapet med finess och glans, tycker jag.


Pappa Brian med våra små busar. Notera bläckfiskdekorationen bakom Brian. Hemgjort av Lotta!

San Diego!

Idag ska vi ta tåget till San Diego och gå på zoo!

Sushi!

Och sen köpte Brian hem sushi från världens bästa sushiställe Hirozen. Han gick lite överbord med beställningen.


Men vi klarade att äta upp nästan allt!


Bra jobbat.

Dagen

Det var en busy dag idag. Först skolan med Tom, med Henry till Larchmont för att köpa present till Sienna som har kalas i morgon. Sen efter det hem och äta lunch och sen talpedagogen för båda.


Sen så blev det playdate med Chloe och Josie.


Katten var med. Det blev middag och bada lite och springa runt och pepparkakor, som Chloe kallar papercakes.


Och lite koja byggande i soffan. Och lite jaga flugor i fönstret. I vanlig ordning skulle kläderna av omedelbart!

Brads kompis

Det här är vår vän Brads kompis som kom förbi i söndags. Tillsammans med Brad och Nathalie. En kul grej med henne var att hon hade en tatuering på pekfingret. Två prickar och en glad mun! Det är i alla fall den bästa tatueringen jag sett, och då räknar jag in min ex-fästmans Malin-tatuering på foten.

Mer tennisfilosofi

Förra veckan fick jag ta Brians tennislektion hos den fantastiske tenniscoachen Zach. Eller han är väl tennis- och lifecoach. Och filosof. Han praktiserar zennis. Vi spelade och pratade lite och gjorde små intressanta övningar under den timme jag var där. Mot slutet så övade jag på min serve - min obefintliga serve. Jag undviker oftast att serva för att jag är så dålig på det, jag föredrar att bara spela bollen utan poäng med folk. (Jag är övertygad om att Zach har en mycket träffande metafor om detta förresten). I alla fall så stod jag där och bollen hamnade i nät eller gick för långt. Så sa han: "Ska vi prova en grej... Du tänker dig att du har en blank historia, och du får välja vem som har varit dina föräldrar och som fostrat dig. Det får inte vara dina nuvarande föräldrar och det måste vara någon som jag vet vem det är." Tanken var att jag skulle välja någon som jag ville bli inspirerad av och som jag skulle vilja ha en egenskap som den personen hade. Jag tänkte ett tag och bestämde mig för Buddha. "Okej"sa Zach, "Now serve". Och det gjorde jag... Fem perfekta servar, och sen kände jag att det var bra så. Allt är möjligt. ALLT.

I told Zach I would translate this post to English.

Last week I took Brian's tennislesson with the amazing tenniscoach Zach. Or, he's a tennis- and lifecoach I guess. And a philosopher. And he practices zennis. We played and talked and did some interesting exercises during my hour there. Towards the end, I was practicing my serve - my non existing serve. I try to avoid serving when I play with my friends. I'd rather just hit the ball back and forth, with no points involved. (I'm sure Zach has a very interesting metaphor for this by the way). I was standing there, hitting the serve either in the net, or too long. Then he said:"Let's try something... Imagine you have a blank history. You are not raised by your parents, and you get to pick the person who you would like to have raised you. It's good if it's a person I know who it is." The idea was that I'd pick someone who I'm inspired by and who I would like to be like... I thought about it for a minute and and picked Buddha. "Okay", said Zach. "Now serve". And I did... Five perfect serves, and then I felt that was enough. Anything is possible. ANYTHING.

Tennis...

Henry är oerhört inspirerad av all tennis vi tittat på under French Open. Det enda han vill göra är att spela tennis. Han går och hämtar ett stort och ett litet racket och bollar och är väldigt bestämd! Hårbandet är bara en modedetalj.

Ny frilla

Brian såg nån gammal dokumentär från andra världskriget och inspirerades till denna frisyr.


Jag körde på med rakapparaten. När Brian bestämt sig för något så är det ibland lika bra att köra på. Han var inte helt nöjd med min klippning, så vår snickare Marc fick slutföra. Han kan sånt eftersom han legat i flottan...

Bloody Mary Sunday

Brian skapade dessa små underverk på söndageftermiddagen.


Sen varvades ätning och tennis mest hela dagen.

Kväll med flickorna

I fredags så var det dags för middag med Liz och Issa. Issa åker hem till Sverige med sin familj på onsdag och blir borta resten av sommaren. Så vi ville såklart ses innan. Först så träffades vi på CitySip, som är en vinbar i Echo Park. Där samlades lite alla möjliga, främst Liz vänner och även Issas Filip var med en liten stund.



Sen hade vi bord på Comme Ca i West Holllywood. Där blev det väldigt god mat och drinkar och vin.


Liz var så fin i sitt utsläppta hår, men var garderad med lite klämmor i fickan om det skulle börja kännas lite för jobbigt.

Efter Comme Ca så åkte Liz hem till barnvakten, och Issa och jag fortsatte till det anrika Jumbos Clownroom, där ju Coutrney Love sägs ha börjat sin "karriär". Riktigt dekadent.

Nytt körkort

Mitt nya körkort anlände häromdagen. Kortet blev faktiskt helt ok, jag kan nog leva med det i tio år till!

Hejdå

Här har jag hejdålunch med Mattias på Joans on Third. Det känns lite som om man är i New York när man är där. Efter lunchen körde jag dem till LAX och där blev jag stoppad av farbror polisen. Mina stickers på bilen är gamla och de nya måste ha kommit bort på posten eller nåt. I alla fall så låter det tut-tut bakom mig och jag håller på att kissa på mig, eftersom jag är naturligt rädd för polisen. Den barska polisen undrar varför jag inte har registration och jag försöker förklara/ursäkta mig. Han vill också se mitt proof of inurance och det har jag pinsamt nog inte med mig i bilen. Han går och kommer tillbaka och frågar efter dessa saker igen. Jag rafsar runt lite i handskfacket bland den pinsamma röran och frågar om han kanske vill titta på kvittot från mitt senaste batteribyte? Han tycker tydligen att jag är lite charmig och jag kommer undan utan ticket. Nu måste jag ta mig till det förbannade DMV där tiden stannat.


Här är Tina som kom på en lång weekend. Det gillar man.

Fundraiser!

Det var verkligen mycket trevligare än vad vi någonsin trott på Toms skolas fundraiser. Här spelas det musik och tjejen som sjunger på gitarr är kanske tretton år eller så. De var duktiga! Huset är ju inte av denna värld... Supermodernt utslängt i vildmarken känns det som.


Och här är frukten av hårt arbete...Lanternor.


Och spök-snögubbe lampor ute i det fria. Jag tror att vi fick in över 12K. Imponerande.