Olympic Spa

September 18, 2008

9:29 AM

I måndags var jag på Olympic Spa. Det är ett helt otroligt ställe som ligger i Koreatown. Man går in och skriver in sig, och har i förvag beställt en av deras behandlingar. Man är ombedd att komma i tid så att man kan ägna så mycket tid man vill att chilla i deras skållheta bubbelpool, någon av de fyra heta rummen (jade, oxygen, och massa annat konstigt) och så självklart den mystiska te-poolen - “Mugworts Tea”. (Får mig att tänka på Harry Potter och den där skolan han gick på, Hogwarts). På en stor skylt informeras man om att med dopp i denna brygd regleras alla system i kroppen plus att typ alla sorger och bekymmer blir ett mine blott. Man omges av nakna (badkläder ej tillåtna) koreanskor i alla former, och om någon pratar med en sa känns det lite obekvämt eftersom jag har lite svårt att kallprata näck.

Sen blir man kallad till en brits brevid massa andra britsar, och där ligger man i en och en halv timme som Gud skapat en, och blir skrubbad och smord och filad och benet lyfts och sen det andra, och det skådas områden pa ens kropp som borde vara reserverat för maken allena.

Men när man går darifrån är man len som en barnrumpa och luktar lite som det där klistret man hade i skolan när man var liten som man bara ville äta upp. Och det är helt enkelt underbart.

Dialekter

18 September 2008

9:21 AM

Gör oss redo att åka till Toms talpedagog. Mina stackars söner har inga mindre än tre språk (engelska, svenska, spanska) att lära sig, och det går lite trögt. Tom får hjälp av gulliga Jennifer from the south, typ Tennessee. Det är hysteriskt kul när Tom anammar hennes dialekt och uttal. “Tom, what is that? säger Jennifer och pekar på en rosa glass”, Tom säger “that's straaaabeeeerrriiiii ice cream” på perfekt sydstatsdialekt. Henry tar tillfället i akt och lånar Toms trummor som annars inte är lediga många sekunder. Vi ska snart, mycket mycket snart, ljudisolera garaget.

Annat var det förr #2

Wednesday, September 17, 2008

11:42 AM

Jag brukade tycka det var helt OK att flyga långt. Lite tidningar, flygplansmat, vin, öronproppar, ansiktsmask och sova… Och om man åkte business eller t.o.m. första klass så var det typ himmelriket.

Inte fullt så himmelskt med två härliga små pojkar i sin mest energiska ålder.

Vi bestämde att det var värt det att flyga “economy extra” med Flygbolaget till Sverige i somras. Det är klassen mellan business och coach. Man ska inte tro att man är lika bra som de i business, men man sitter absolut mycket bättre än i ekonomi. Kändes som en bra kompromiss. Resan till Sverige med maken och barnen var toppen. Barnen välartade och personalen pa Flygbolaget super trevlig och vänlig. Gick hur bra som helst.

Sen skulle vi hem till LA igen.

Min fantastiska mamma följde med eftersom Brian åkt hem i förväg för att jobba (amerikanska semestrar är inte långa, kan jag säga). På Arlanda känner jag att det börjar gunga i huvudet och i magen på ett oroväckande sätt. Obenhörligt smyger sig illåmaendet på. Väl i luften är maginfluensan i full sving. Jag försöker knipa ihop överallt och kastar mig mot närmsta toalett. Det råkar vara businesstoan, precis bakom skynket framför mig. Jag hinner bara ta i handtaget när en kobralik hand hinner före och håller för dörren. Jag hör ett väsande..”ni får gå till toaletten längst bak i planet. Det här är business toaletten.” Jag förklarar snabbt att jag håller på att kasta upp och helst inte vill besudla mina medresenärer på väg till den andra toaletten. “Men vi vill inte ha kräks på business toaletten heller” får jag till svar. Jag föser undan kobrans hand, och gar in och får upp frukosten Business Toaletten.

Filmpremiär!

Wednesday, September 17, 2008

11:11 AM

Annat var det förr #1

Vi var på filmpremiär i helgen. Det var absolut inte alls som när jag fick gå på premiär första gången här. Året var 1995 och filmen hette “Nine Months” med Hugh Grant. Det var väl nästan höjden av hans karriär, vilket inföll precis samtidigt som (eller kanske tack vare?) han sågs med en “dålig” flicka i en bil på Sunset Boulevard. Dåliga flickor är inte de sämsta! Vi kom glidande i en gammal amerikanare i stil, tyckte vi, och hoppade glatt ur framfor blixtrande kameror i våra gala blåsor. Wow, vi var tydligen jätte snygga! Visade sig att vi tajmade var ankomst med Hughs. Post screening sa badades det i champagne och kaviar.

I helgen såg vi “IGOR”. En tecknad barn (?) film om en nedtryckt puckelrygg som skapar en Frankenstein. Kl 10 på morgonen (vad ska man ha pa sig då?) anlände vi till Grauman’s Chinese Theatre på Hollywood Boulevard. Korv från PINKS serveras. Kaffe från STARBUCKS. Vi ser John Cusack (som spelade Igor) försvinna in genom dörrarna och sen spenderades de kommande 87 minuterna med högljudda monster och barnskrik.

Sverige är bäst

Wednesday, September 17, 2008

11:05 AM


I somras blev jag Sverige-romantiker. Igen. Sommaren, som är så underbar. Solviksbadet så härligt (men, vänta! Vart tog alla nakna ungar vägen?) glassen så god, vinet ännu godare, njuta av vackra Stockholm, gå i skogen. Allt är så fint och rent och välordnat, och det LUKTAR så gott! Brian, sa jag, maybe we should move to Sweden? Sure, sa Brian.
Sen kom vintern till Sverige typ i September, och LA känns rätt så bra ändå…

Första Ordet

Wednesday, September 17, 2008

11:03 AM

Ja men det är val bara att köra då… Så, nu är det gjort! De första orden i min blogg. Arbetsplatsen heter Café Fix. Tom, min äldste son som fyllde tre i maj, är i “Skolan” på andra sidan kullen. Det ska skolas in och jag håller mig i närheten. Henry, min andre son som är 20 månader, är hemma i huset med vår fantastiska mexikanska nanny Elda. Brian, maken, är på jobbet, som författare på den animerade tv showen "American Dad". Platsen: Los Angeles. Och alltsammans var Jennie Hammars ide.