Carmen

Jag började lyssna på Bizets Carmen för hur länge sen som helst. Jag kommer ihåg en gång när jag gick på universitetet, det var rätt tidigt på morgonen och jag lyssnade pa Carmen. Högt. Och ringde nåt jobbigt samtal typ till Televerket (remember?) och tanten på andra sidan sa: Fy vem är det som spelar så hemsk musik så tidigt, kan du dämpa. Och jag var helt chockad, eftersom det ju är det vackraste som finns.

I Paris, när jag bodde där för tio år sen (eller mer!) så var det en uppsättning av Carmen där. Jag var alldeles för fattig student för att kunna gå.

Och nu så kom Carmen till LA! Jag var så otroligt exalterad och mina förväntningar skyhöga! Och min besvikelse har aldrig varit större.

Vår Don Juan var tredje reserv för att de andra var INDISPOSED, och var liten och fet och föga övertygande. Som att casta Jason Alexander som Casanova ungefär. Det var fem akter, och vi gick efter tre. Ja det var hemskt. Jag har inte repat mig ännu.