Musikstudio

Aren't you gonna take a picture of the garage for your blog? Undrade Brian just. Vad han egentligen menar är: Ska inte du ta ett kort av mig, din virile, händige och otroligt kompetenta make för din blogg? Såklart att jag vill det! Brian håller just nu på att bygga om garaget till musikstudio, där han och Tom kan hålla till med sina trummor och gitarrer så att inte grannarna lynchar oss.
Till sin hjälp har han Mark, som är snickare. Jag är verkligen imponerad, då detta har varit en helt dold talang.

Min Nya Bästis

Världens bästa uppfinning, jag älskar denna pryl. Tack tomten!

Killekill

Tom tycker fortfarande att världens roligaste lek är att bli jagad och kittlad. Tickle tickle tickle hör man och han kommer farandes med sina små händer. Tom har förresten tagit ett jätteskutt med sitt tal. Plötsligt pratar han, och det tar aldrig slut! Härligt. Han svarar för det mesta på engelska, även när Elda pratar med honom på spanska och när jag pratar svenska. Tom kan förresten mer spanska än jag nu, vilket är lite pinsamt.

The Kids Table

Barnen var fantastiska på julafton. Lite kaotiskt var det nog ett tag när tomten (som var lite full) kom och julklapparna delades ut, men annars var det rätt lugnt. Papporna började snapsa redan innan middagen, och den fina formen höll i sig så stämningen var på topp! Vi hade lyckats skaka fram en cd med svenska julafton klockan tre på ettan, alla bänkade sig och nostalgitrippen var ett faktum. Go Jul i stugan!

Julafton

Julafton började i god stil med att jag fick ta båda katterna till veterinären. Det har varit ett bajsinferno utan dess like härhemma. Om man lägger ihop tiden det tar att torka Toms, Henrys och katternas bajs så kan jag säga att det inte blivit mycket tid över till annat. Som julshopping till exempel. På julafton ringde vi veterinären som sa kom förbi vi har ett återbud klockan elva. Det kändes lite jobbigt eftersom det skulle komma inte mindre än tio vuxna och nio barn hem till oss klockan halv tre. Vi fick självklart vänta, och Henry, som var med, hann nästan riva hela stället. I alla fall fick han med sig ett par julgirlanger i sin framfart. Katterna kom in till slut, och efter jättelång tid så kom veterinären ut. Han spände ögon i mig (tyckte säkert att jag var världens sämsta kattmamma) och sa att de blivit avmaskade, fick antibiotika och antiinflammatoriskt eftersom Baby hade öroninflammation plus löss i öronen så då fick hon medicin mot det med. Plus antidiarremedicin. Plus att de tog bajsprov för att se om det var något annat.
Över fem hundra dollar senare så var det dags att åka hem till gästerna.

Kamera

Jag fick en ny kamera på födelsedagen, den är som en dröm! Det verkar som om varenda kort man tar blir bra. Foto är verkligen roligt, jag undrar om det kanske ska bli min nya hobby, jag har ju faktiskt egentligen inte någon. Jag vill också kunna skriva nåt på raden där de frågar efter ens hobby. Och kanske matlagning? Kolla in vad vi åt för härligt hemlagat till middag. Hälleflundra med tomatsås, potatis och broccoli.

Trött

Det är mycket nu såhär kring jul. Det här är Brian för några dagar sen, klockan sju på kvällen, efter en lååång lunch med en jobbarkompis. Notera att greppet inte släppts om IPhone och remote.

Piano

Nu är det bestämt när pianouppträdandet ska ske. Den 1a Februari, hemma hos tjejen som har startat Rock Republic, som också är en av Josephs elever. Jobbigt. Jag kommer vara så nervös, det vet jag. Jag är inget vidare på att prestera framför en massa folk, men det kanske är bra att göra saker man inte är bra på. Eller? Men jag vill inte vara sämre än alla andra...
Brian tror förresten att jag har en crush på Joseph.

Tony Broccoli

Jag blev SÅ glad när jag hittade min vän Tony pa Facebook. Pratade med Carina om det och vi trodde båda att han lätt kunde varit död. När vi flyttade till LA för elva år sen så bodde vi hemma hos Tony i över ett år. Tony är son till legendariske Albert Broccoli, som producerade de första hundra eller så Bondfilmerna. Tony var inte sonen som gick i pappas fotspår, i stället fokuserade han på att festa. Festerna blev längre och tyngre. Sist vi såg honom så rökte han crack. Men nu så har han faktiskt samlat ihop sig och gått med i AA. Här är hans sista Status Update:

Tony Broccoli

had his first brush with the Malibu cops on the way to an AA meeting, and got off with a warning.on Tuesday


Some things never change...

Katter...

Det var perfekt tajming. Jag visste att Brian skulle vara mör efter gårdagens bravader. Jag gick med barnen till Larchmont till Farmers Market. På Larchmont så hade de som vanligt kattadoption. Jag har sett de två systrarna i flera veckor nu... Tom hoppade ur vagnen och lekte med en av dem hur länge som helst. Nu eller aldrig tänkte jag. Jag gick hem för att presentera mitt kattförslag till maken, som beskedligt sa ja. Åkte tillbaka och kom sen hem med två fem månaders katter. Nu efter ett par dagar så börjar de vänja sig vid huset, men de springer och gömmer sig när Henry kommer för nära. Brian sa att det inte alls var för barnens skull vi skaffade katter, utan för min. He's got a point.

Julkalas

På något sätt så hann vi även med en julfest i helgen. Det var Brians American Dad, Family Guy och den nya showen Cleveland som hade fest ihop. Här är en länk till ett av Bris avsnitt Pulling Double Booty. Hans julavsnitt gick denhär veckan, där Stan går tillbaka i tiden för att döda Jane Fonda för att han tycker att hon förstört hans favorithögtid, julen. Hittade ingen länk till den men ett riktigt kul avsnitt. I alla fall så gick jag hem vid tolvtiden, och Brian stannade kvar. Jag borde förstått att det skulle bli sent för honom. Eller rättare sagt tidigt, dagen efter.

Kalas!

I helgen så åkte vi ner till San Diego för att gå på kalas. Finn fyllde fyra. Finns mamma Marni har just opererats för hjärntumör. Hennes hår har kanske växt en centimeter på den sidan där tumören satt. Finn har en lillasyster, Sloan, som är några månader. Sloan blev sjuk veckan innan kalaset och hamnade på sjukhus med dropp och slang i näsan så hon kunde andas. Men på något sätt så lyckades de ändå trumma ihop ett kalas med hopptält. Starkt.

Henry lekte sin nya lek kommandosoldat i buskarna.

Smalis

Så här smal blev Tom efter en veckas magsjuka. Nu vill jag bara att han ska äta bacon och french fries och grädde och smör. Fast det funkar ju inte, eftersom han inte tål mjölk. Så nu går jag efter honom och sticker till honom mat dagarna i ända. Förmodligen en riktigt usel ide.

Lilla konstnären

Det här kortet togs för bara en vecka sen, svårt att tro nu när det blivit svinkallt och det har regnat i två dagar. Henry är glad även bakifrån.

Cafe Stella

Mamma skickade som vanligt kläder till mig i present, hon vet ju verkligen vad hon gör! Västen är från henne, jeansen köpte jag i Stockholm i somras, Acne. Och jag är så glad att jag inte lyssnade på tjejen i affären som pushade en storlek mindre. Jag kan knappt andas i de jag har. Och även fast de har en fläck så vill jag helst inte tvätta dem. Vi åkte efter det här kortet till Cafe Stella. (Henry fick stanna hemma med Elda.) En fransk riktigt autentisk bistro i Silver Lake. Brian, Liz, Micke, Lotta, Kori, Sebastian och så Brad såklart, som aldrig missar en födelsedag! Det var supertrevligt och vi drack alldeles för mycket vin och det kom fram små små bekännelser.

Tid

Kollar på Karins blogg och undrar hur hon hinner skriva sa många bra inlägg? Vad är det för fel på mig som ALDRIG har någon tid över. Lite beror det säkert på att Tom och Henry vaknar klockan fem varje morgon, så vi går och lägger oss vid niotiden. Något vi nu tror att vi ska få bukt med i form av en grind till hans rum. Är det för taskigt? Jag vill sova!

Födelsedan

I går så var det min födelsedag. Det är en superviktig dag för mig, av nån anledning. Den började jättebra med sång och presenter och frukost på sängen av Brian och barnen. Jag fick en kamera av Bri som jag blev superlycklig över! Mamma Och Lennart hade skickat över ett stort paket med kläder, som verkligen är jättefina. Min mamma kan verkligen köpa bra kläder. Efter det kom alltid glada Joseph, pianoläraren. Han kom ihåg mig och hade med sig en flaska vin, jag blev så glad att jag kunde börjat grina om jag inte skärpt mig (var också super trött efter en helnatt med Henry). Sen var det meningen att jag skulle yoga och luncha med Dayna, men jag fick tandvärk och fick åka till tandläkaren i stället. Och då ville jag verkligen gråta. Det blir nog rotkanal på tisdag. Sen blev det bättre igen när Josefin kom förbi med lussebullar som hon och barnen hade bakat. Och så kom Brian med champagne och så var tandläkaren som bortglömd. Grattis till mig! I kväll ska vi ut och äta på Cafe Stella.

Favoritleksaken

Dammsugaren är faktiskt det bästa Henry vet, bättre än bilarna och tågen och klossarna och pennorna och leran och böckerna och allt annat som vi har alldeles för mycket av. Ja, dammsugaren är helt klart Henrys favoritleksak.
Det är inte mammas favoritleksak.

Och så här trött kan man bli av allt hushållsarbete.

Modig Tjej

Vi träffade Lotta med familj på Julmarknaden. De är riktigt modiga, för de ska ha ett tredje barn. Deras Sienna är fyra drygt och Emma tre i Januari. Och nästa bebis kommer i Maj. Jag gillar verkligen tanken på att ha tre barn, men jag är inte tillräckligt modig. Fast Lottas barn är extremt lydiga, och mina är galna. Så det kanske förklarar saken.

Luciatåg

Här är Luciatåget på årets svenska Julmarknad på the Shrine Auditorium. Visst är Lucia söt!

Noe

Som tur var så åt vi riktigt gott innan operan, på en restaurang downtown. Fransk-Asiatisk fusion kan man väl kalla det. De hade ett tryffelsmör som jag kunnat äta enbart till middag. Det gjorde jag nu inte.


Sen är det faktiskt riktigt coolt downtown. Jag är glad över att vi spenderar mer och mer tid där. Här är Disney Concert Hall.

Carmen

Jag började lyssna på Bizets Carmen för hur länge sen som helst. Jag kommer ihåg en gång när jag gick på universitetet, det var rätt tidigt på morgonen och jag lyssnade pa Carmen. Högt. Och ringde nåt jobbigt samtal typ till Televerket (remember?) och tanten på andra sidan sa: Fy vem är det som spelar så hemsk musik så tidigt, kan du dämpa. Och jag var helt chockad, eftersom det ju är det vackraste som finns.

I Paris, när jag bodde där för tio år sen (eller mer!) så var det en uppsättning av Carmen där. Jag var alldeles för fattig student för att kunna gå.

Och nu så kom Carmen till LA! Jag var så otroligt exalterad och mina förväntningar skyhöga! Och min besvikelse har aldrig varit större.

Vår Don Juan var tredje reserv för att de andra var INDISPOSED, och var liten och fet och föga övertygande. Som att casta Jason Alexander som Casanova ungefär. Det var fem akter, och vi gick efter tre. Ja det var hemskt. Jag har inte repat mig ännu.

Katter

Tom är fortfarande besatt av katter. Det enda han vill prata om är katter. Så fort jag öppnar min dator så kommer han springande för att han vill kolla på kattungar på YouTube. När vi går till Larchmont på söndagarna så har de för det mesta katt adoption där. Världens gulligaste kattungar som behöver någonstans att bo. Men jag börjar känna mig mogen jag med, hade i och för sig hoppats på en hund efter jul, men det får nog bli en katt. Eller två. Mjau.

Bigwheel

Synd att de har slutat tillverka den här fantastiska trehjulingen. Brian är jättesur, för han har mycket nostalgi kring denhär lilla plastleksaken. Men vi hann i alla fall köpa en innan de slog igen butiken.

Moroten

Brian har skrattat åt mitt trädgårdsland ganska så länge nu. Vilket jag tycker är taskigt, eftersom landet var en present till honom från mig. I början så växte allt jättesnabbt, och jag var så glad och nöjd och kände mig som värsta trädgårdsmästaren. Men sen gick det trögt. Efter tre månader av perfekta förhållanden och mycket kärlek, sa var det här den i särklass största och finaste grönsaken. I know what's for dinner tonight.

Ny Lek

Henry har kommit på en ny lek som han vill leka hela tiden. Den leken heter ta en penna och måla allt du ser, men först i ansiktet runt ögonen.

Och Tom hejar på.

Crocs

Jaha så var man tvungen att köpa annu ett par av världens fulaste skor. Tom vägrar nämligen använda några annan modell. Självklart valdes även den fulaste färgen. Grönt. De nya skorna fick sova i Toms rum i går natt.

Bad Dog!

Är det inte tråkigt när man sitter på en restaurang, man har med sig en annan familj så det är en massa ungar som springer omkring. Så kommer det en tant med hund, eller inte tant förresten, yngre än så. När hon kommer in genom dörren så ligger hon som ett streck efter sin hund, som tydligen är den som bestämmer. Så sätter de sig ner och man frågar (högt så att alla ska höra och det inte råda några tveksamheter) om hunden ar ok med barn. Visst! Den är bara lite sprallig. Sen snubblar Tom till en meter från hunden som gör ett utfall och får tag pa hans arm. Mest i tröjan men ändå lite röd arm och väldigt skärrad pojke. Och sen så blir det tydligt att det inte är första gången det händer. Självklart är ursäkterna många.

Men vad hjälper det! Jag som hade tänkt att vi skulle skaffa hund snart. Tom kommer ju vägra. Det får väl bli en katt.

Joshua Tree

Dagen efter Thanksgiving så tog vi en tur till nationalparken Joshua Tree. Det är så härligt! Kargt och blåsigt och torrt och små buskar och Joshua Trees och märkliga klippformationer och klättrare.

Man blir alldeles upprymd och hänförd. En liten stund, eftersom det blåste så man typ tappade andan. Men länge nog för att ta ett par rundor i parken (Tom med katten i hand såklart) och äta medhavda mackor i snålblåsten.


Alla andra föraldrar hade såklart klätt sina små i lämplig vindjacka och ordentliga skor, medans Tom och Henry huttrade omkring i sina tunna träningsoveraller och crocs.

Thanksgiving

Jag vet att jag sagt tidigare att den största helgen i USA är Halloween, men man är väl inte sämre än att man kan ändra åsikt. Nu tror jag nämligen i stället att den största helgen är Thanksgiving. Och utan tvekan min stora favorit. Inga presenter utan bara god mat och dryck.


Vi åkte till Palm Springs dagen efter Henry och jag fick komma hem från sjukhuset. Varmt! Det var en sådär perfekt tvådagars semester som gör att man törs och vill åka på semester igen. Vi bodde på hotell men spenderade mesta tiden i vänners hus. Mycket tid gick åt att se till så att Henry inte slog sönder små porslinskatter. Jag äter ju inte kött, och inte kalkon heller, så det fick jag lov att kompensera med att dricka mer vin. Och vad kvällen led så kändes det helt ok att Henry lekte med glasljusttaken och kattkrukan med orkide.

Palms Thai

En riktig vinnare i alla väder är Palms Thai Restaurant i Hollywood. Extremt barnvänlig personal, som kommer ihåg en och vill leka med barnen varje gång man kommer dit. Och jag vet inte vad de stoppar i maten, men min inte så matglade Tom slukar allt inom räckhåll. Tyvärr så smockade Henry till den snällaste servitrisen i ansiktet sist vi var där, så vi får väl se hur glad hon blir att se oss nästa gång...

ER

Efter elva dagars risig mage så sa lilla Henrys kropp att nu fick det vara nog! Jag tog med mig det stackars lilla svaga pyret till Cedar Sinais Hospitals Emergency Room. Där fick vi komma in med en gång och det sattes kvickt dropp i den lilla slaka armen. Jätterädd och förvånansvärt höga protester, vilket gjorde mig ledsen och lite lugn på samma gång. Om man kan låta så mycket så måste det ju finnas krut kvar, om man säger. Barn kommer ju in lite då och då för uttorkning, vanligen så får de tydligen tre påsar dropp, och sen är det bra och man får gå hem. Icke så. Efter sex påsar dropp så kunde Henry fortfarande inte klämma fram en enda kissdroppe, så vi blev inlagda. I TVÅ nätter! De helt överlagset värsta tre dagarna i mitt liv.

Men nu är vi hemma, Henry äter som en häst för att ta igen. Vill helst vakna ett par gånger mitt i natten för att äta Cheerios och banan. Och drar lite lite fördel av att mamma just nu är väldigt medgörlig.