Paradise Cove

Bara namnet är ju helt fantastiskt! Plus att det ligger i Malibu och har en härlig restaurang och bar. Min kompis Lotta och jag tyckte att det kändes som en toppen ide att åka dit med våra då rätt så små barn. Tom var väl sex eller sju månader och hennes Sienna är ett år äldre än Tom. Plus att Lotta hade en bulle till i ugnen och var allmänt höggravid. Vi fantiserade om vår härliga dag på stranden: Vi sippandes på varsin dryck i skuggan av ett parasoll och barnen lekandes lite lugnt vid våra fötter. Alternativt sovandes.

Så blev det inte riktigt.

Vi kom ner till stranden efter en rätt lång biltur (man förtränger gärna avståndet) med varma och irriterade barn. Det blåser jättemycket. Sand flyger och vågorna krashar högljutt upp på stranden. Så pass att Sienna blir livrädd och Tom börjar gråta. Svettiga och stressade packar vi ihop oss och går till restaurangen. Tryggt inomhus så äter vi snabbt den halvgoda-heldyra lunchen och bestämmer oss för att åka hem. Det tar några dagar innan vi pratar om vår tripp.

I somras så åkte familjen (Brian, jag, Tom, Henry, Mamma, styvpappa Lennart) till Paradise Cove. Vi kom dit efter en rätt så lång men vacker biltur. Vi tog ett bord i skuggan. Åt en prisvärd lunch. Barnen lekte vid våra fötter. Vi sippade på våra drinkar. Och hade det alldeles underbart.