Idag så hände det något väldigt konstigt. Det är lördag, och barnen somnade vid 12 båda tva på soffan. Köket ser ut som ett smärre bombnedslag, med kassar och disk och lunchmat och papper och annat som ligger huller om buller. I normala fall så hade jag såklart först städat upp och sen hade det nog varit dags för barnen att vakna och så hade skrivandet fått vänta tills på onsdag. Tack vare mannen på bilden sa kunde jag just idag släppa lite på jarnpedantkontrollen. Tack, Zach!Anledningen till att jag hoppade ur sängen i ottan för att springa efter en liten gul boll var just denne svårbeskrivne coach, som praktiserar vad Brian en gang myntade som zennis. Plus att Brian inte kunde spela för att han har ont i foten.
No comments:
Post a Comment